Hökberg

Efter att passerat Oxberg började klungorna lösa upp sig och folk började anpassa sig efter hastigheterna i spåren. Jag och Bea kände att vi börja få en rythm, så vi körde på. Vi körde på bra ett par km innan jag kände att jag hade dragit ut för mycket i mina armar och min värk börja smyga sig fram, så jag lät Bea passera och höll tillbaka genom att bara glida fram i medel hastighet.

Jag kände att jag inte ville gå ut alltför hårt, hade jag inte hållit tillbaka hade jag aldrig kommit i mål. Så jag lät mina värkande armar hänga ett par km innan jag satt dem i rörelse igen men med lägre hastighet tills dem anpassade sig. Vid Hök tog jag också min första kopp blåbärssoppa, det var skönt för halsen främst när den varma rann ner och den tog upp små energistava i mig som gjorde att jag bet ihop och ignorera min hand. Mitt nästa mål var Eldis !

- Kontroll Hökberg